Livet i en bubbla
Känner att jag just nu lever i en liten bubbla (tro mig jag behöver ingen stor direkt) för jag minns knappt vad jag gör om dagarna och allt bara rullar även om jag inte lägger märke till alla saker jag gör. På något sätt känns de läskigt för jag vill bara stanna tiden just nu, ta ett djupt andetag och sen ge mig på allt sammas igen. De är omöjligt jag vet de men de är såååå stressande när jag inte hinner med tiden. Okeej, jag har inte sackat efter i skolan eller något sånt (de är imprincip omöjligt så här kort tid på terminen) och inte heller har jag slarvat med hästarna utan tvärt om jag lägger ner mer tid på skolan, gör "läxor" som jag inte behöver göra för att jag är livrädd över att hamna efter. Jag rider Chaco flitigt och Corinnes svans har aldrig varit så välborstad, jag ska börja ta mina körlektioner på tisdag, samt att jag har tjänar nästan 1000 spänn på att hjälpa till här hemma.
Så egentligen så kanske beror de här flytet, om jag nu kan kalla de för de, kanske på att jag för en gång skull är duktig med allt? Men ni vet den här känslan som man har ibland när man är omringad av underbara vänner som alltid finns där för en, men ändå så känner man sig ensamat i världen? Den där känslan som gör så att man inte duger, huuur duktig man än är. Den känslan som gör så att man börjar gråta så fort någon säger något taskigt till en. Jag vet inte? Kanske är de bara jag som känner så ibland, men jag tror inte de. Alla har dem där stunderna då allt är besvärligt, jobbigt och svårt.
Skillnaden är att alla inte visar de.
♥
Kommentarer
Trackback